hittade denna text på runeberg.org:

Sång till våren

När våren kom med sunnanvind och solen sken i sky,
då slog mitt hjärta underbart och rymden var som ny.
Ur fordoms gångna, mörka natt en morgonglädje kom,
när kärrets högflod sköljde upp de frusna fjolårsblom.

Jag tackar dig, du vårens ljus, för glädjen som du gav.
Blodsmörk och sträng står rymden än kring slaktingsplats och grav!
Dock är som sände du, o sol, en hälsning fjärran från,
som mitt i vapenbraket gick en nyfödd himlens son.

En himlens son, en fadrens son med ljust och lockigt hår,
du väcker upp bland blad och ben allt gräset där du går.
Du kommer ej från hämndens gud till dyster räfst och dom,
men sår kring hatets gravar ut ditt rikes vita blom.

Bland järn som vittrar, kors som rests, du vandrar stilla hän,
och låter saven svälla högt i blodbestänkta trän.
Där tusen kroppar bli till jord i jättegravens ro
du låter vallmons vilda frön i fröjd mot solen gro.

Jag frågar ej vad hända kan mitt i ditt glada ljus,
om än skall gå från rymd till rymd ett dödens vingesus.
Blir det till döds, jag tackar dig dock för ditt ljus ändå,
mitt i mitt hjärta skiner du, fast döden själv ser på.

Av vilda dalar har du gjort till sist ett söderland,
där solen ler och vågen slår mot fruktbelastad strand.
Gå före dit och lys oss väg, o ljus, bland lövens gull, och
spela, vind, på harpan din min gård av toner full!

Kanhända når ditt ögas glans långt bortom tidens led,
där dödas skuggor röra sig i liljeängars fred!
Kanhända kan du läka sår, dem ingen hela vet, du
ögonljus från det som var och är i evighet.

Nu sjunger jag: kom, ljumma regn, kring blad och nya barr,
och spela milt på säv och strå din dämpade gitarr!
Mitt hjärtas port jag låtit upp för vind som dansar in,
i vår, i vår, o bröder, är all världens glädje min!

Var innan idag nere på Ljungbyheds golfklubb

finns inte mycket snö men blött och banan är stängd så det hinner torka mer info

kommer på klubbens hemsida imorgon kväll vad som händer.

Man hade hoppats solen hade tittat fram men det mulet ute ju

Hemma på lunchen och äta lite iaf kolla mail osv här

Snart är det dags ändra klockorna nästa helg är det ju då.

Hörde flyttfåglarnas igenkännande läte
på min promenad i morse.

Beundran glädje över dessa varelser
över deras ankomst känner jag starkt.

Att flyga så långt genom faror
hitta rätt drivna av en längtan
en inre mekanism  till livets ära
dit där livsförnyelsen äger rum.

När det är över ungarna fötts
hösten smyger sig på går färden tillbaka
samma riskfyllda rutt.

Fylld av beundran och gjlädje       tittar jag upp mot skyn
välkommnar vårens långväga gäster
med ett Ronjatjut.

Snart är helgen slut igen fattar inte vart all tid går hänn men den försvinner någonstans ju

och har namnsdag också härligt ju hehe

hoppas solen tittar fram också: