Hörde flyttfåglarnas igenkännande läte
på min promenad i morse.

Beundran glädje över dessa varelser
över deras ankomst känner jag starkt.

Att flyga så långt genom faror
hitta rätt drivna av en längtan
en inre mekanism  till livets ära
dit där livsförnyelsen äger rum.

När det är över ungarna fötts
hösten smyger sig på går färden tillbaka
samma riskfyllda rutt.

Fylld av beundran och gjlädje       tittar jag upp mot skyn
välkommnar vårens långväga gäster
med ett Ronjatjut.

Snart är helgen slut igen fattar inte vart all tid går hänn men den försvinner någonstans ju

och har namnsdag också härligt ju hehe

hoppas solen tittar fram också: